Isdans är en konståkningsgren som främst inriktar sig på dans på is. Grenen utförs av ett par som ska vara så samspelta som möjligt och få framträdandet att se ut som ett dansnummer. I isdans förekommer inga hopp som det gör i vanlig paråkning. Däremot är det väldigt vanligt med lyft och stegsekvenser inom isdans. Det som skiljer lyft i isdans från lyft i paråkning är att i isdans får mannen inte ha sina händer ovanför sitt huvud. Stegsekvenser är obligatoriska inom isdans men de varierar en hel del både i mängd och svårighetsgrad.

Isdans delas upp i tre olika program: det obligatoriska programmet, det originella programmet och det fria programmet. I det obligatoriska programmet åker alla par en bestämd sällskapsdans. Det är alltså meningen att alla par åker samma dans. I det originella programmet får paren välja mellan ett par olika danser som består av flera olika moment, såsom lyft och steg. Det fria programmet går ut på att paren själva får utforma sitt program. Det måste dock innehålla en del förutbestämda moment.

Det allra viktigaste momentet inom isdans är att paret dansar i takt med musiken. Beroende på vilken typ av dans man åker så kan takten variera. Vanliga danser inom isdans är vals, foxtrott, tango och polka.

I Sverige finns ett flertal klubbar där man har möjlighet att träna isdans, både i par och solo. Internationellt kan man bland annat tävla i isdans i de Olympiska vinterspelen sedan 1976. Det första paret någonsin att vinna isdans i Vinter-OS var Lyudmila Pakhova och Alexandr Gorshkov. Ett annat känt isdanspar är britterna Jayne Torvill och Christopher Dean som vann Vinter-OS år 1984. Även kanadensarna Tessa Virue och Scott Moir har lyckats göra sina namn kända inom grenen och tog bland annat hem guldet i Vinter-OS 2010.